Vår historia

3 minut läsning

Pingstväckelsen i Västervik börjar år 1907. Då fick några kvinnor i baptistförsamlingen fick en längtan efter mer av Guds kraft. En av dessa, Alma Lindberg, reste år 1911 till Stockholm där hon kom i kontakt med några andedöpta personer. Hon fick själv uppleva andens dop* (se förklaring längst ner) och efter hemkomsten till Västervik fortsatte hon med bönemöten i sitt hem. Åren gick och den 3 juni, 1919 bildades en ny församling. Mötet då församlingen bildades hölls i länsträdgårdsmästare Theodor Nybergs hem, Rådhusgatan 12.

Theodor Nyberg hade året innan kommit till Västervik och blev från början verksamhetens ledare och dess förste föreståndare. Ordförande vid församlingsbildandet var pastor Alfred Gustavsson, Stockholm. Namn upplästes på dem, som önskade sammansluta sig till en fri (ej bunden till något samfund), biblisk församling. Medlemsantalet blev från början 21 personer.

I protokollet för detta första möte läser vi i §5: ”Fasthållande varandras händer, på knä inför församlingens Herre, vår gemensamme Frälsare, nedkallades Guds nåd och ledning över den nyordnade församlingen. Ära vare Jesus för Hans under med människors barn! Halleluja!”

Den 25-27 februari, 1922 invigdes den gamla teatern ”Dramaten”, Östra Kyrkogatan 35, till att bli församlingens samlingslokal. Byggnaden är ungefär 180 år gammal. När Kyrkan invigdes besvarades också den bön greve Adolf Stackelberg från Stensnäs, Ukna, bad på scenen i denna lokal måndagen den 1 augusti 1859. Han hade då predikat i det möte han ordnat när statskyrkan var stängd för honom. Det berättas att han böjt knä där församlingen nu har sin dopgrav placerad, och med uppåträckta händer bett att Gud skulle förvandla denna lokal till en kyrka där Guds ord predikas. Efter cirka 63 år kom bönesvaret.

Genom omändrings och förbättringsarbeten vid olika tillfällen har man lyckats åstadkomma en ändamålsenlig och trivsam kyrka. Den nyordnade Pingstförsamlingen hade namnet Elim men 1944 ändrades namnet till Filadelfia. Församlingens verksamhet har under åren, förutom staden, omfattat ganska vidsträckta områden. Dotterförsamlingar har tillkommit i Vimmerby, Valdemarsvik och Långrådna. Även skärgårdens öar har varit föremål för evangelisationsarbetet.

1986 var den senaste renoveringen av kyrkan klar. Snart därefter ändrades det officiella namnet till Pingstförsamlingen i Västervik och sedan 2016 så tillhör församlingen samfundet Pingst – fria församlingar i samverkan, Pingst FFS.

Församlingens föreståndare

1919 – 1920 Theodor Nyberg
1920 – 1921 Ture Roos
1921 – 1924 Axel Carlsson
1924 – 1926 O.F Andersson
1926 – 1932 Oscar Ydrefeldt
1932 – 1936 Nils G Andersson
1937 – 1943 Carl Gyllroth
1943 – 1947 Herlog Gideonsson
1948 – 1954 Carl Larsson
1955 – 1963 Hilding Nilsson
1963 – 1966 Elmer Newman
1966 – 1970 Bror Skeppner
1971 – 1979 Rune Jonsson
1980 – 1983 David Johansson
1984 – 1994 Börje Sandqvist
1994 – 2011 Roland Nilsson
2011 – 2017 Bernt-Ove Christensson
2020 –        Robert Tedenby

Andedop

I bibeln talas det om att bli döpt i Den Helige Ande (D.H.A). Det handlar om en upplevelse där man på ett särskilt sätt får uppleva D.H.A kraft. Huvudsyftet är alltid att berätta för andra om vem Jesus Kristus är. D.H.A kallas också för hjälparen – det finns en hjälp till vårt förfogande. Det här har Jesus lovat alla kristna.

När vi lyfter fram det här som en viktig del av evangeliet är det inte något nytt. Det är istället ett återupptäckande av de ”gamla kraftkällorna”. Det här kan vi bl.a. läsa om i apostlagärningarnas andra kapitel. Vår övertygelse är att detta är lika aktuellt idag.

Vi är till 100% beroende av D.H.A kraft. I den kraften jobbar vi oförtrutet vidare med att berätta om vem Jesus Kristus är, vad Han har gjort och vad Han kan göra i en människas liv.